Lanthandeln - en kort historik.

Rätten att bedriva handel var sedan medeltiden strängt reglerad och förbehållen köpmännen i städerna. De kallades ofta köpstäder, för att markera just handelsfunktionen. Söderköping var en av våra äldsta handelsplatser, med skråordning som noga reglerade vilka som fick bedriva handel och hantverk och formerna för det. Här hade tyska köpmän ofta ett dominerande inflytande. Alla varor som infördes i staden belades med tull vid stadstullen. Den enda fria handeln skedde vid marknadsplatserna och bara på utsatta tider som vår- och höstmarknader. Olaglig handel förekom på landsbygden och bestraffades strängt, men från 1600-talet fick vissa ambulerande gårdfarihandlare rätt att sälja sina varor på landsbygden. De västgötska knallarna är de mest kända.

Den s.k. landtullen avskaffades så sent som år 1810. Fram till år 1846 hade städerna handelsmonopol. Då gavs rätt att öppna handelsbod på landsbygden, förutsatt att den låg minst tre mil från staden. Denna regel orsakade stort missnöje och avskaffades år 1864 i och med handelstvångets avskaffande. Nu fick vem som helst, även kvinnor, bedriva handel. Det tog några decennier innan lanthandeln kunde konkurrera med marknaderna, gårdfarihandlarna och städernas köpmän. Lanthandeln måste köpa sina varor i stan och sälja dem hemma till högre priser, innan grosshandeln var fullt etablerad. Detta i en tid, då penninghushållningen ännu inte slagit igenom.

Man startade i blygsam skala, köket eller en kammare på gården fick tjäna som butik. Det bedrevs kanske mest bytesaffärer i början. Det ensidiga yrkeslivet på landsbygden breddades, när handeln släpptes fri, och handelsbodarna blev bygdens nya samlingsplatser. Där knöt man sociala kontakter och informerade sig om omvärlden.

Det är först mot 1800-talets slut som liberaliseringen av samhället nått så långt att lanthandeln började bli lönsam. Jordbruksproduktionen hade ökat starkt och gett ett rejält inflöde av pengar till landsbygden. Kommunikationerna byggdes ut i snabb takt, distributionen av varor blev snabbare och billigare. Varusortimentet ökade och lanthandeln blev konkurrenskraftig, även prismässigt. Handelsbodar öppnades i många byar i skärgården och särskilt invid ångbåtsbryggorna, när den nya passagerartrafiken bröt den gamla isoleringen.